Bara lilla jag

Livet är att paddla kajak tillsammans med sin storebror i flera timmar i strålande solsken.
Livet är att senare på kvällen äta taccos med nästan hela familjen.
Livet är att avsluta kvällen tillsammans med sina tre äldre bröder, snacka skit, allvar och dricka vin, öl och whiskey fram till halv tre på natten.

Oj, oj, TVÅ inlägg på samma dag, jag måste verkligen vara sjuk!? Nej, så farligt är det inte, det finns numera hopp om livet trots att jag låter som en kråka i halsen. Halsen känns bättre (eller är det verket efter en dags knarkande av halstabletter??) och kroppen känns inte lika öm (kan bero på värktabletterna). Nåväl, Tommy har inte kommit hem ännu, så jag tänkte bjuda på några bilder från sommarrodeln och från förra helgens midsommarfirande på Orust. Here comes!

Måndagar är min sjukskrivardag. Tidigare i vintras var jag också sjukskriven på en måndag. I helgen har jag varit i Stockholm och hippat världens bästa Henna som om två veckor ska stå brud i Umeå. Det var en rolig tillställning med inslag av massa värme, god mat, härligt sällskap och galet roliga aktiviteter! Tyvärr kände jag redan lördagkväll lite skav i halsen och på söndagen var sjukan ett faktum. Det var en jobbig tågresa hem vill jag lova ocn en ännu jobbigare natt. Med knappt hörbar stämma ringde jag till jobbet imorse och rasslade fram att jag var tvungen att sjukskriva mig idag. Tommy var så söt imorse när han insåg att han skulle missa tåget och sa att jag fick lägga mig i hans knä och bli struken på ryggen. Är han inte världens finaste kille, så säg.

Jag har knappt vågat gå ut nånting idag trots att det har varit 25 grader varmt och strålande sol. Jag tycker att det känns fel att göra sånt som man gör på sin fritid en dag när man är sjuk. Därför har jag legat i soffan och tittat på Desperate Housewives och slumrat till då och då. Emellanåt har jag suttit på balkongen och lyssnat på en bok. Nu under eftermiddagen vågade jag mig och för att hämta ett paket jag har beställt och postade några brev. När jag kom hem var jag helt slut och kände att det nog var rätt beslut imorse att stanna hemma. Hoppas jag är piggare imorgon, då ska jag ha en date med Anna och visa henne Landskronas bästa sidor!

Denna vecka är en kort vecka, vi åker nämligen upp till Skellefteå på onsdagkväll och ska på begravning på torsdag. Livet tar oväntade vändningar ibland. Jag åker ner igen på fredagkväll och på lördag väntar en date med LARS WINNERBÄCK!! Och Julia såklart. Melissa Horn ska också vara med på daten, så det kommer bli en superkväll.

Nu ska jag återgå till soffläge och senare rota fram något ur kylen.

Jag har bråkat hela morgonen med en jäkla ljudbok som jag vill ha över till min ipod, men det bara strular. Jag satt hela kvällen igår också så nu är jag LESS. Ljudböcker i skivformat måste vara det mest korkade i hela världen. Varför inte bara ha dom i mp3?!

Nu ska jag ta några djupa andetag, dra på mig kläder och åka till Pajas. Ha en trevlig helg allihopa, det ska jag ha!!

Igår tog vi en kort cykeltur på 2 mil i den vackra sommarkvällen. Jag har förstått att raps har en ganska kort blomningsperiod, för nu finns det inga gula fält kvar. Bara gröna. Jag var pigg i benen och höll en bitvis friskt tempo. Stoltast var jag när jag i sista backen höll 30 km/h nästan hela vägen förutom sista sträckan då jag damp ner till en pinsamt låg hastighet som jag inte vågar skriva ut. Pulsklockan visade ca 176 slag/minut och flåset var ett faktum.

Nåväl, nog om detta. Det är fortfarande mycket på jobbet, ibland lättar det och känns greppbart, men idag innan jag gick hem så blev jag less igen. Ta nya tag imorgon och sen ta en ordentlig helg och vara en ny människa. Pajas räddade min kväll med en uteritt, han är så fin den lilla hästen. Jag har bestämt mig för att inte gnälla för mycket över saker jag faktiskt kan påverka och innan jag ger upp så ska jag ha gett det ett försök.

En trogen läsare som dagligen går in och ser om jag har skrivit ner något. :)
Dessvärre hinner jag inte med något inlägg nu, för jag ska ut i det fina vädret. Sommaren har äntligen kommit till Skåne!

Livet går upp och livet går ner. Den senaste veckan har det lutat med nedåt än uppåt för mig. Jag har varit less på det mesta och mest på jobbet. Det har varit sjukt mycket och jag börjar bli less på min arbetssituation, ibland känns det okontrollerbart och att listan på "att-göra-saker" bara växer och växer. Detta gör att jag har haft smått panik, men nu känns det lite bättre. Trots det är jag less på arbetssituationen, men tänker att det kanske blir bättre med lite semester snart och några samtal med cheferna.

Ett år har passerat sen vi flyttade till Skåne och jag börjar fundera på vad vi (eller jag) egentligen har åstadkommit. Jag saknar ett socialt liv, med kompisar som man kan hitta på mer eller mindre avancerade saker med. Visst känner jag några häromkring, men jag saknar någon vän i själva staden där jag bor. Någon som man kan gå ut och gå med en tisdagkväll eller bara surra bort några timmar över en kopp kaffe. När jag ska träffa folk som inte bor i Landskrona så blir det ett sånt projekt där vi måste planera flera veckor i förväg. Jag saknar Umeå och livet som var där. Det som gör mig mer uppgiven är att jag inte vet hur jag ska lära känna folk. Dels med tanke på i vilket forum jag i staden ska träffa någon och dels med tanke på min personlighet. Jag är jättetacksam att jag har Tommy vid min sida, för utan honom hade det inte alls varit roligt. Det som gör mig ännu mer uppgiven är att jag tror inte att det skulle bli bättre om vi flyttade hem, eftersom de flesta av de ja umgicks med i Umeå har flyttat därifrån. Är det inte meningen att livet ska vara något mer?

Jag blir också ledsen över tidsbristen och tröttheten som hela tiden jagar mig. Detta gör att jag inte har tid att träna så som jag önskar. Det gör att min kropp inte ser ut som en en gång gjorde och jag trivs inte så som den är idag. Jag har försökt springa lite som träning inför den kommande Tjejmilen, men blir alltid på något sätt skadad. Är det inte insidan av knät, så är det benhinneinflammation eller compartmentsyndrom-aktiga besvär. Nu är det senaste löparknä vilket gör att jag inte kan springa en meter just nu. Det gör mig ledsen och stressad över att jag inte håller till det jag vill hålla för.

Jag har lösenordsskyddat min blogg, som ni märker. Detta för att jag vill kunna skriva djupare saker ibland, men som jag inte vill att vem som helst ska kunna läsa. Jag vill ha kontroll över vilka som läser, även om det är en ganska liten skara.

Jag försöker hitta ljuspunkter och när jag beundrar mitt vänstra ringfinger så blir jag varm i hjärtat. Jag är också glad att jag både hinner på begravning i Skellefteå och gå på Lars Winnerbäck med Julia. Jag är glad att kanske alla mina bröder kommer befinna sig på Moris den veckan jag är där. Jag är glad att jag ska få fira midsommar med min mamma, pappa, Tommy och mina systerdöttrar. Och jag är glad att ni läser, för många av er är människor som jag tycker väldigt mycket om.

Inom kort kommer jag lösenordsskydda detta, så om ni vill ha tillgång så får ni snällt be om det.

"...så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans

för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annanstans..."

Tack Tommy, för att du förstår mig, ser mig och hör mig.
För att du förstår när jag står i köket och säger "meeh" och kommer på en gång och tar ner något från en hög hylla som jag inte når.
För att du förstår när jag behöver vara ifred och för att du förstår när jag behöver en kram.
För att du låter mig gråta och skrika och sen får mig lugn igen.
För att du alltid får det att kännas bättre, oavsett vad som har hänt.
För att du följde med mig till landets ände.
För att du förstår att hästar är viktigt för mig och låter mig rida trots att du är allergisk.
För att du får mig att skratta hejdlöst.
För att du finns vid min sida när jag somnar.
För att du finns vid min sida när jag vaknar.
För att du låter mig sova på lördagmorgon och går och köper nybakat bröd till frukost.
För att du får mig att må så himla bra.

Detta är bara en bråkdel av anledningarna till att jag älskar dig och valde dig att dela mitt liv med.

Sol, taccos, vin, shopping, grekisk restaurang, surr, brunch och fantastiskt sällskap! Vad mer kan man begära?

Igår lämnade jag mamma och pappa vid tåget och spenderade kvällen framför TV:n tillsammans med en pizza, lite godis och Desperata Husfruar. Idag gav jag mig ut på en cykelrunda, då det var ett tag sen. Rapsfälten har slagit ut och blommar för fullt, Skånes landskap skiftar i grönt och gult. Vinden hade mig i ett järngrepp men regnet behagade att ha ett uppehåll. Skåne visade sig från sin sämsta sida när föräldrarna var här, men vi hade det trevligt ändå. Hemma i norr är det tydligen full sommar och här visar termometern ynka 9 grader.

Som väl är ska jag få rida i ridhus idag, så det stör mig inte så mycket att vädret är grått och trist. Jag har försökt samla kraft till att gå och handla veckans mat och förbereda middagen imorgon med Julia, men jag har inte samlat tillräckligt med kraft, så jag tittar på TV istället. Handlingen får vänta tills jag är hemkommen från stallet, för snart är det dags för mig att byta om och köra till Pajas. Det ska bli så spännande att testa avdelningsridning.

Imorgon kommer även Tommy hem och jag längtar jättemassamycket! Vi får spendera fem dagar tillsammans innan jag flyger till Uppsala och hälsar på Micis! Med denna start och avslut på veckan så kan den inte bli annat än kanoners.

I tisdags var jag på gymmet och gav kroppen en omgång. Främst benens muskulatur fick känna att de levde och resultatet någon dag senare var en sjuk träningsvärk. En timmes ridning på det utökade träningsvärken till insida lår. Det blev ingen dressyr igår, eftersom det hade regnat hela dagen kändes det så halkigt i paddocken, så vi red ut istället. Pajas var pigg och glad och skrämmande lik Kaka. I vanliga fall brukar han komma i form så fort jag kortar tyglarna, men igår skjöt han fram huvudet och sprang för glatta livet. Jag lät honom hålla på så ett tag tills jag talade om för honom att göra något kreativt av energin och placera den i bakbenen. Efter lite diskussion gick han med på det och sprang hur fint som helst!

Fölis, eller Myklos (inte säker på stavningen) växer så det knakar och han är en riktig skönhet! Pajas blir alldeles till sig när han ser honom och Lucia sköter sig exemplariskt som mor. Myklos är en ganska tuff herre som galopperar långa sträckor från sin mamma och försöker krypa genom staketet, trots strömmen.

Nu sitter jag och inväntar min mor och far som ska anlända med tåget 13.15. Jag ser fram emot en mysig helg! På söndag är det ju tid för lite avdelningsridning och det ska bli jättespännande. Ha en fantastisk helg, det ska jag ha!

Idag fick jag ett sms av Pajas ägare. Hon undrade om jag ville vara med på avdelningsridningsträning på söndag. Avdelningsridning beskrivs enligt följande av Södra Skånes FF:

Ja, i helgen har vi varit i Skellefteå. Idag åkte vi ner till Umeå och jag överraskade Malin på hennes födelsedag. Och av hennes ansiktuttryck att döma när hon såg mig stå i dörren så tror jag att hon blev överraskad och lite glad. Umeå var underbart de få timmarna jag var där och jag saknar staden mer än jag trodde. Tommy blir kvar några dagar till för att till helgen åka till Riksgränsen.

Så jag fick själv åka söderut och det känns inte alls roligt. Just nu sitter jag på Arlanda och ska snart ta mig in till Stockholm C och hoppa på nattåget till Skåne. Framme tidigt som synden och börjar jobba på en gång. Tung dag, men sen får jag åka hem och sova. Flyta med på tisdag och onsdag, åka till Pajas på onsdagkväll och välkomna mor och far på torsdag när de anländer efter en tågresa genom landet. Det ska bli roligt.

Usch och fy och en massa saknad och längtan och en massa konstiga känslor i kroppen. Men också en hel del glädje.

Tack och bock för mig idag.