Bara lilla jag

Jag tar en paus.
Tills det har ljusnat lite och allt inte känns svart och ångest.

Hej då.

Jag är less på en organisation som inte fungerar som den ska!!
Jag kan ju inte sköta mina arbetsuppgifter som jag vill.

Framtiden är inte så långt bort och den ser inte rolig ut.

Sedan dag ett i Helsingborg har jag insett att jag måste lära mig fickparkera, annars kommer jag inte överleva här nere. (fickparkering fick jag nämligen inte lära mig när jag tog körkort) I tisdags körde jag och sjukgymnasten ner till stan för att lämna några hjälpmedel och vi var tvungna att fickparkera. Sagt och gjort, hon parkerade sin bil och jag satt och väntade lite längre fram i väntan på att hon skulle parkera klart och kunna hjälpa mig. Som tur var är hon väldigt snäll, så hon satte sig glatt bakom ratten och parkerade min bil.

I söndags när jag och T skulle iväg nånstans placerades jag bakom ratten och fick en lektion i hur man fickparkerar. En kvart senare hade jag genomfört mitt första uppdrag galant! Så nu är jag en lärdom rikare.

I helgen hade vi besök av min mor och far vilket var väldigt trevligt. Helgen bjöd på en massa god mat, kusinträff och en trip över sundet till Helsingör. För övrigt tycker jag att veckorna rusar iväg utan att jag förstår var tiden tar vägen. Jag har känt av mina benhinnor under en period och efter triathlonloppet bestämde jag mig för att ta det lite lugnt med löpningen och försöka läka ut inflammationen. Tack för era tips, trots att vissa av dom bestod av vila! Idag ska jag köpa nya löpskor i hopp om att det kan förebygga framtida bekymmer. Tills vidare får jag väl nöja mig med att cykla (när jag har reklamerat mina cykelpedaler) och simma.

Hösten börjar närma sig trots att luften i Skåne inte alls är höstfrisk, utan snarare sommarljummen.
Jag saknar Umeå med allt vad det innebär.
Jag saknar flickorna.
Jag saknar Istidsgatan.

När jag vet lite mer hur hösten ser ut bokar jag en biljett upp!

Kom jag i mål? Ja.
Vad stannade klockan på? 1:38.
Vilken gren gick bäst? Jag är inte särskilt nöjd med tiderna för nån av grenarna, men simningen var lättast.
Vilken gren var jobbigast? Utan tvekan löpningen!

Det kommer ett konstigt knäppande ljud från min cykel, och med tanke på kommande l o p p så tänkte jag att det är bäst att lämna in den. Så efter en riktigt tung och lång dag på jobbet går jag in i cykelaffären.

Jag: Jag har lite problem med en knäppande kedja, skulle du kunna titta på det?
Han: Jaha, vi går och tittar på det... (suck)

Han snurrar på pedalerna men hör inget ljud. Sätter sig på cykeln och cyklar en liten sväng. Då hör han knäppet.

Han: Ja, sånt här är ju svårt att lokalisera...
Jag: Ja, men skulle du kunna ta in cykeln och titta på den?
Han: Nej, för det ger ju ingenting att jag hänger upp den om det är vid belastning det knäpper. Det låter som en vajer som slår emot. Typiskt sådant ljud.

(jaha tänker jag, och var i hela friden ser du en vajer som slår emot?!)

Han: Ja, du är ju inte den första som kommer idag med det här problemet.
Jag: Jaha, tack för hjälpen då...

Jag blir så TRÖTT! Arbetar man på en cykelaffär och jag kommer och ber om hjälp och är villig att betala för att någon ska titta på cykeln, då förväntar iallafall jag mig lite bättre service!