Bara lilla jag

Sedan dag ett i Helsingborg har jag insett att jag måste lära mig fickparkera, annars kommer jag inte överleva här nere. (fickparkering fick jag nämligen inte lära mig när jag tog körkort) I tisdags körde jag och sjukgymnasten ner till stan för att lämna några hjälpmedel och vi var tvungna att fickparkera. Sagt och gjort, hon parkerade sin bil och jag satt och väntade lite längre fram i väntan på att hon skulle parkera klart och kunna hjälpa mig. Som tur var är hon väldigt snäll, så hon satte sig glatt bakom ratten och parkerade min bil.

I söndags när jag och T skulle iväg nånstans placerades jag bakom ratten och fick en lektion i hur man fickparkerar. En kvart senare hade jag genomfört mitt första uppdrag galant! Så nu är jag en lärdom rikare.

I helgen hade vi besök av min mor och far vilket var väldigt trevligt. Helgen bjöd på en massa god mat, kusinträff och en trip över sundet till Helsingör. För övrigt tycker jag att veckorna rusar iväg utan att jag förstår var tiden tar vägen. Jag har känt av mina benhinnor under en period och efter triathlonloppet bestämde jag mig för att ta det lite lugnt med löpningen och försöka läka ut inflammationen. Tack för era tips, trots att vissa av dom bestod av vila! Idag ska jag köpa nya löpskor i hopp om att det kan förebygga framtida bekymmer. Tills vidare får jag väl nöja mig med att cykla (när jag har reklamerat mina cykelpedaler) och simma.

Hösten börjar närma sig trots att luften i Skåne inte alls är höstfrisk, utan snarare sommarljummen.
Jag saknar Umeå med allt vad det innebär.
Jag saknar flickorna.
Jag saknar Istidsgatan.

När jag vet lite mer hur hösten ser ut bokar jag en biljett upp!