En jävlig flytt börjar ha sitt slut
Flytten mellan Eslöv och Skellefteå har utan tvekan varit den jävligaste jag varit med om. Avståndet spelar en mycket mycket liten roll i det hela. Vi började packa i god tid och insåg snabbt att våra saker skulle väga mer än vad släpet fick lastas. Detta gjorde att Tommy en kväll roade sig med att packa om alla våra kartonger för att maximera vikten i några som vi kunde packa in i bilen och på så vis frigöra vikt från släpet. Detta i sin tur innebar att vi inte kunde hitta någonting när vi skulle packa upp, eftersom det som kartongen var märkt med inte stämde. Till exempel hittade vi skruvarna till TV-bänken i kartongen märkt med "Köksgrejer 2".
Inte nog med de 25 kartongerna vi körde upp från Eslöv så hade vi ytterligare 20 i Kåsböle som varit magasinerade de senaste 2 åren. Jag kunde för mitt liv inte begripa vad som fanns i alla dessa kartonger då jag inte upplevde att jag saknade något, men när jag väl började packa upp så infann sig nostalgin när jag hittade både det ena och det andra. Nu återstår bara en kartong att packa upp och den är fylld med fina glas som vi fick när vi förlovade oss och vi har inte hittat nån plats för dem ännu.
Vad som också har tagit energi i flytten är ju såklart renoveringen av lägenheten, så här när nästan allt är klart så är det svårt att inse hur mycket jobb vi faktiskt har gjort. Vi har exempelvis målat 16 varv tak, lagt vardagsrumsgolv och sen slitit upp det och lagt om det igen och målat väggar, dörrar, kantlister, dörrkarmar.... Nu återstår bara smågrejer som golvlister i två rum, tröskellister, lite fix med en dörr och annat smått och gott som jag ibland undrar om det någonsin kommer bli gjort.
Hur går livet i schtaaaan då? Jo, men ändå. Jag ska inte klaga. Vissa dagar saknar jag Skåne med allt vad det innebär. Mest saknar jag Pajas och Final-gänget. Västerbotten har dock sina klara fördelar, till exempel förra helgens äventyr då jag åkte ner till Umeå och bodde hos min storebror och gick på Lars Winnerbäck tillsammans med honom. Och att vi på lördagkväll kunde äta middag hos min andra storebror och hans familj. Jag gillar spontaniteten i att mina syskon kan ringa på lördageftermiddag och fråga om de kan komma upp på en fika under söndagen. Eller att jag kan bjuda min pappa på middag en måndagkväll när han har jobbat i stan och att jag kan bjuda min mamma på kaffe och en muffin när hon passerar. Det gillar jag. Så summa summarum så är livet ganska gott just nu, flyttkaoset börjar skingra sig, lägenheten är helt klart bebolig och vardagen är helt okej.
Inte nog med de 25 kartongerna vi körde upp från Eslöv så hade vi ytterligare 20 i Kåsböle som varit magasinerade de senaste 2 åren. Jag kunde för mitt liv inte begripa vad som fanns i alla dessa kartonger då jag inte upplevde att jag saknade något, men när jag väl började packa upp så infann sig nostalgin när jag hittade både det ena och det andra. Nu återstår bara en kartong att packa upp och den är fylld med fina glas som vi fick när vi förlovade oss och vi har inte hittat nån plats för dem ännu.
Vad som också har tagit energi i flytten är ju såklart renoveringen av lägenheten, så här när nästan allt är klart så är det svårt att inse hur mycket jobb vi faktiskt har gjort. Vi har exempelvis målat 16 varv tak, lagt vardagsrumsgolv och sen slitit upp det och lagt om det igen och målat väggar, dörrar, kantlister, dörrkarmar.... Nu återstår bara smågrejer som golvlister i två rum, tröskellister, lite fix med en dörr och annat smått och gott som jag ibland undrar om det någonsin kommer bli gjort.
Hur går livet i schtaaaan då? Jo, men ändå. Jag ska inte klaga. Vissa dagar saknar jag Skåne med allt vad det innebär. Mest saknar jag Pajas och Final-gänget. Västerbotten har dock sina klara fördelar, till exempel förra helgens äventyr då jag åkte ner till Umeå och bodde hos min storebror och gick på Lars Winnerbäck tillsammans med honom. Och att vi på lördagkväll kunde äta middag hos min andra storebror och hans familj. Jag gillar spontaniteten i att mina syskon kan ringa på lördageftermiddag och fråga om de kan komma upp på en fika under söndagen. Eller att jag kan bjuda min pappa på middag en måndagkväll när han har jobbat i stan och att jag kan bjuda min mamma på kaffe och en muffin när hon passerar. Det gillar jag. Så summa summarum så är livet ganska gott just nu, flyttkaoset börjar skingra sig, lägenheten är helt klart bebolig och vardagen är helt okej.
Kommentarer
Trackback
