Bara lilla jag

Idag hade jag och Pajas ett moment. Vi red dressyr för Josefin och Pajas gick hur sjukt fint bra som helst. Lätt och eftergiven i munnen, mjuk i sidorna, lyhörd för vikthjälperna, galoppfattningar utan dess like.... Ja listan kan göras lång på hur fin han var!! Jag satt och log hela vägen hem. Efter att ha läst boken om sits så inser jag hur avancerat det faktiskt är att rida. Att kunna ha koll på hela sin kropp, från topp till tå och dessutom kunna få 500 kg häst att dansa fram. Det är en konst, det är det verkligen. Och det är fysiskt ansträngande. Därför blir jag extra glad när jag får till det där som man eftersträvar som ryttare, de ögonblicken när man bara kan åka häst och hästen springer hur vackert som helst. Jag är fortfarande i ett lyckorus. Världens finaste Pajas!