Bara lilla jag

Vädret var på min sida idag, mulet, 7 grader och torrt på vägarna. Min älskade, älskade sambo var snäll och monterade cykeldatorn till mig, så när han och J åkte norrut för att spela discgolf slängde jag på mig cykelbyxorna och rullade iväg. Jag hade spanat in en runda på Funbeat, Landskronabygden runt, ca 40 km. Rullade ut från stan och kom till slut ut på landsvägarna. Efter 10 km stannade jag vid en korsning och funderade på vilket håll jag skulle åt och då mötte jag två andra cyklister. De hejade glatt och undrade om jag ville hänga på dem. Det visade sig att de inte skulle samma runda som mig, men det gjorde ingenting tänkte jag. Vi höll ett lagom tempo på 25-30 km/h. Bitvis var det ganska kraftig sid- och motvind men det var ingenting vi sörjde. Efter 40 km stannade vi på en pizzeria och köpte en dricka att ladda batterierna med. När vi rullade därifrån kom en liten skur men den upphörde ganska fort. 2 timmar och 30 minuter efter att jag lämnade lägenheten bar jag in cykeln i källarförrådet. Cykeldatorns tripmätare visade 53,5 km. Inte dåligt måste jag säga! Pulsklockan visade en snittpuls på 153 slag/minut och jag är imponerad av förbränningen man gör i cykling. Mina två nya cykelkompisar bor också i Landskrona, så det lär bli fler turer tillsammans. Nu har jag bänkat mig i soffan efter en varm dusch och känner mig ganska mör i benen. Men ack vilken känsla det är att rulla fram mil efter mil och bara låta tankarna vila i huvudet. Lösa problem och njuta av livet.

Får se om jag hinner ta mig ut på någon runda någon kväll i veckan, nu borde det ju vara ljust ganska länge. På fredag åker vi till Orust och firar påsk med mor, far, bror och syster med respektive familjer. Full rulle, men det ska bli roligt. Positiv energi. Nu när jag vet att mina onsdagar och fredagar inte består av ångest känns det inte alls lika jobbigt att det är söndag och en ny arbetsvecka börjar. Det är väldigt skönt.