Bara lilla jag

Igår åkte jag och tittade på Pajas och hälsade på hans ägare. Ägaren var trevlig och verkade vettig och Pajas var hur fin som helst. Han påminner mycket om Kaka, både i sättet, ridningen, storleken och gången. Vi var som klippt och skurna för varandra helt enkelt, vilket både J, Pajas och jag var överrens om. Så från och med nu ska jag sköta honom två dagar i veckan. I samma stall finns även en unghäst och ett sto som vilken sekund som helst ska föla!

Jag kan inte riktigt beskriva känslorna inom mig när jag först klev in i stallet och kände alla hästdofter och sen fick känna mjuk fjordpäls under fingrarna och varm hästluft i ansiktet. Jag stod mest och flinade när hon visade honom på banan, för han var så fin och påminner så mycket om Kaka. När jag sen själv fick sitta upp i sadeln kändes det som att jag inte hade gjort annat de senaste åren. Trots allt har jag inte ridit ordentligt på 5 år, eller iallafall 3 år och ändå hittade jag knapparna och fick honom att springa vackert.

Jag: Vad fin han känns!
J: Han ser jättefin ut, han verkar trivas med dig, öronen hänger rakt ut!
Jag: Vad roligt det var att rida igen.
J: Jag ser det på dig!

Så fort jag kom hem ringde jag mamma och bad henne skicka ner det som går att skicka. Skor och hjälm får jag låna tills mamms och papps kommer ner. Idag lurade jag med T på Hööks och köpte ett par ridbyxor, strumpor och vantar, lite måste man ju få unna sig!