Bara lilla jag

Det går mycket upp och ner och det känns som att det går mest ner för mig, vissa dagar tvivlar jag på att det någonsin kommer bli bra här. Det känns som att jag bara har ett glädjeämne för tillfället och nu när han verkar vara inne i en period då han bara gråter vissa dagar blir tillvaron extra tung.

Det är trist att alltid läsa om hur less jag är och hur mycket jag saknar det som tidigare har varit, därför säger jag tack och hej bloggen.

Ja, det är väl så det heter. Efter att ha varit down några veckor är det just nu mer up. I veckan har temperaturen varit mer human, så vi har kunnat promenera varje dag. Tre av dagarna fick vi dessutom sällskap vilket var väldigt trevligt! Igår bjöd stan på ett strålande vinterväder, det kliade ordentligt i ridmusklerna kan jag ju säga! Istället fick jag nöja mig med att promenera 1,5 h runt broarna.

Idag har jag och Tommy bakat semlor inför tisdagens träff hemma hos oss. Eventuellt ska vi se på hockey i ikväll, hurra... Jag får lägga ögonen på skatten istället, för hur mycket jag än tittar på honom så kan jag inte titta mig mätt.

I onsdags åkte vi upp till Piteå för att mysa några dagar, det var skönt med lite sällskap då rysskylan förlamar oss och förhindrar våra dagliga promenader. Det är förvisso vackert med det kalla vinterlandskapet men när man vaknar och termometern visar -29 grader kan man hålla sig för skratt. Enligt SMHI:s prognos ska helgen bjuda på -30 grader vilket gör att jag verkligen måste påminna mig själv om varför vi bor här. Det enda jag kan komma på nu som känns positivt är det faktum att jag kan åka till Piteå några dagar, men i övrigt känns det just nu lite tungt att hitta anledningar. Vi har alla våra down-perioder, livet går upp och ner, så är det bara. Jag har ju iallafall en varm lägenhet att sitta inne i.

Vad vår helg bjuder på vet jag inte riktigt än, eventuellt åker vi ner till Umeå imorgon om bilen håller (att byta motor är ingen garanti för att övriga delar ska rasa samman) annars blir det till att mysa inomhus.