Sämst
Bara sämst.
Tack min älskade Tommy!
Tack min älskade Tommy för att du följde med mig till stallet denna "vårdagen" i november och tog en massa fina bilder på mig och Pajas.
Det är inte okej
Jag kommer ut från rummet och ser ingen, går en sväng i korridoren, kollar cafeterian. Ser ingen. Pulsen ökar, paniken stegras i bröstet. Det var exakt så det var den där tisdagen läsåret 02/03 när alltihop rasade samman. Jag tar ett djupt andetag och går genom korridoren, ut genom byggnaden. Ingen krasch den här tisdagen.
Istället flexar jag ut tidigt och åker till stallet. Väntar in ridsällskapet, men det gör mig ingenting att jag får borsta en extra halvtimme. Blåsa varm luft i hans näsborre och få varm luft tillbaka. Klia bakom örat och låta kinden vila mot hans nosrygg. Koppla bort dagen, tankarna, känslan och paniken. Efter en stund, så känns det trots allt okej.
Istället flexar jag ut tidigt och åker till stallet. Väntar in ridsällskapet, men det gör mig ingenting att jag får borsta en extra halvtimme. Blåsa varm luft i hans näsborre och få varm luft tillbaka. Klia bakom örat och låta kinden vila mot hans nosrygg. Koppla bort dagen, tankarna, känslan och paniken. Efter en stund, så känns det trots allt okej.
