Bara lilla jag

Och huvudet.
Och magen.

Nu återstår bara ett bekräftande mail och efter fyra veckor är det över. Då kan jag istället lägga tid på att göra ett bra arbete, sova gott, träna mer och se framemot den kommande cykelsäsongen. Man måste lyssna på sin kropp och det är inte värt att må dåligt över några timmars betalning i veckan. Jag klarar mig ändå. Huvudsaken är att jag mår bra och orkar fokusera på livet. För det är faktiskt så att jag arbetar för att leva och inte tvärtom. Man måste vara lite egoistisk för att överleva i världen.

Jag har verkligen inget intressant att berätta.
Jag har träningsvärk i mina armar.
Jag skulle vilja baka dumlekakor, men eftersom jag varken har formar, dumle eller noblesse blir det svårt.
Jag hittade ett recept på chokladkaka, utan ägg (eftersom jag inte har några hemma), men kan det verkligen vara nåt?

Helgen har gått i mys- och mat tecken. Helgen inleddes med en pizza och lite OS, som jag somnade till. På lördagen gick vi en sväng på stan, handlade lite födelsedagspresenter och så. Sen slappade vi framför TV:n och såg upplösningen av Prison Break. Efter några timmar i soffan gick vi till gymmet och tränade lite för att sedan gå hem och laga en god middag. Idag åt vi frukost på café och gick en sväng längs kajen i stan, men det blåste småspik rätt igenom kläderna så vi gick hem ganska fort och kokade en kopp te. Eftermiddagen bjuder inte på nåt särskilt, kanske lite träning och matlagning.

Jag har ju lovat några bilder från vårt hem, så här kommer dom!

Fredagar som denna gillar jag.
Det har varit en tung vecka på många sätt och vis, men helgen ser ut att bli bra. Jag har bestämt mig, jag och F har en plan och i tanken är jag nog redan vid slutet.

Norge-resan blev flyttat på några veckor, just nu kändes det lika skönt, för jag är helt slut. Jag ska inleda helgen med en power-nap och sen göra fint i lägenheten innan T kommer hem.

Det är inte bra, men det är bättre.

I vadå?
I att vara katastrofalt dåliga.

Jag tyckte att det var illa när jag för några veckor sen var två timmar sen hem.
Men klockan är nu efter 21 och T har fortfarande inte kommit hem. När jag pratade med honom vid halv sju skulle han åka från Malmö. Enligt banverket är han nu fast i Kävlinge. Kör hem honom nu för tusan!

Jag är trött och funderar på hur jag ska göra i helgen.

17 juli ska jag nämligen på bröllop. Vad tror du om att dansa och le några veckor senare?

Idag tackar jag mina fantastiska sjukgymnastkollegor för att de lyssnar och bollar tankar och för in mig på rätt spår.

Januari har passerat och vi har som sagt blivit Landskroniter. Livet flyter på, jag tycker mest att jag äter och sover och åker tåg. En vanlig dag ser ut som följer:

- klockan ringer 05.00 (jag är så trött att jag vill gråta!)
- vi snoozar till 05.15
- kliver in i duschen och dränker toaletten
- äter frukost 05.30
- fixar fejan och gör mig redo för att åka
- T åker till stationen 06.10
- jag åker ca 20 minuter senare
- tåget till Ängelholm avgår 06.38
- framme 07.13
- jobb 07.30 - 16.00
- åker tåget hem antingen 16.32 eller 16.45
- hemma i lägenheten kring 17.30
- laga mat, äta, diska undan
- sen vet jag inte var tiden tar vägen, men plötsligt är klockan 22 och det är dags att göra sig redo för sängen (jag är så trött att jag somnar innan jag ens har lagt täcket tillrätta, alternativt ligger jag och pratar med mitt livs kärlek tills klockan är alldeles för mycket!)

Förra helgen gästades vi av finbesök från Sundsvall och denna helg har vi Skellefteå-besök. Som sagt, livet rullar på i en ganska snabb takt. Vi har kommit ganska fint iordning i vår lilla lägenhet, men ännu är det några små detaljer jag vill ha på plats innan bilder kommer. Till exempel gardiner som inte är en halvmeter för korta...

Och ni ska veta mina söta AT-flickor, biomedicinhumlor och bästa Piteå-vän, JAG SAKNAR ER!