Ett ögonblick
Jag tyckte aldrig att halkbanan var roligt.
Jag har hånat skåningar som "inte kan köra bil på vinterväglag".
Jag tycker fortfarande inte att halkbanan var roligt.
Jag ska aldrig mer håna skåningarna under vintern.
I måndags var jag en av dem.
Jag har hånat skåningar som "inte kan köra bil på vinterväglag".
Jag tycker fortfarande inte att halkbanan var roligt.
Jag ska aldrig mer håna skåningarna under vintern.
I måndags var jag en av dem.
Det går så fort, på ett ögonblick har allt förändrats. Jag fick möte med en lastbil och höll ut mot högerkanten. Fick sladd på grund av snömodden och när lastbilen hade passerat sladdade jag över på vänster sida. Såg mötande bilar framför mig och kunde bara tänka på att komma över på höger sida. Det gjorde jag, med ännu en sladd och 180 graders rotation gled jag in i en lyktstolpe. Bilens framlykta blev alldeles intryckt och lyktstolpen blev sned. Jag klarade mig som tur var utan fysiska skador, men chocken var enorm. Tack till den vänliga bilist som stannade och ringde 112.
Nu så här i efterhand när tårarna torkat, adrenalinet slutat produceras och chocken har släppt så kommer tusen och åter tusen tankar.
Alla tänk om.
