Bara lilla jag

Min fyraåriga systerdotter pratar med sin mormor en dag i telefon och frågar plötsligt:

- Mormor, var är Ronja?
- Jadu, Ronja är ju i hundhimlen.
- Jamen, hur kommer hon dit?

Vissa saker är svåra att förstå, oavsett om man är fyra eller tjugofyra år...

Febern gick ner och jag tog mig iväg!
Har spenderat två dagar i fjällen med min älskade bror och är nu i Piteå.
Ikväll åker jag till Skellefteå och på fredag kommer jag till Umeå. Malin är snäll och har sagt att hon ska förse mig med tak över huvudet (till och med en säng!) och hon sa även nu på morgonen att hon kunde erbjuda mig en middag så jag slipper gå hungrig. (för övrigt känner jag Malin väldigt väl, hon är en uuuuuuuunderbar människa!)

Jag återkommer med en uppdatering om min Norr- och Västerbottensresa vid ett annat tillfälle.

Tårarna vill inte sluta rinna.
Jag har blivit sjuk och mamma tycker att det låter som influensasymptom vilket kan innebära att jag inte kan åka imorgon. Inget Björkvattnet med Gurre? Inget Umeå? Jag hade sett fram emot så himla mycket att få åka till fjällen med Gurre och vila upp huvudet och kroppen.
Nu ska jag dricka massa vatten och vila.

Hoppas hoppas hoppas jag mår bättre imorgon och att det bara är en vanlig förkylning.

Som sagt, tårarna vill inte sluta rinna.

Så fin. Så omtänksam. Vackra ögon, starka armar, ett tryggt bröst och värmande händer. Och alltid finns du där för att få mig att skratta! Jag älskar dig.

Nu är alla biljetter bokade. På fredag sätter vi oss i en flygmaskin halv fem som tar oss upp till Stockholm. T flyger till Skellefteå och jag flyger till Luleå. Där möter min älskade bror mig och vi kör hem till honom för att ladda inför nästa dags resa. Då kör vi inåt landet upp till fjällen för att koppla av och njuta av livets bästa. Påminnas om att livet är ganska bra trots allt. Äta gott, dricka gott, må gott. Plocka kantareller, bada bastu, se på film och serier. På måndag åker vi tillbaka igen för att gå på bio och se Beck. quality-time.

Sen åker jag vidare ner till Piteå och hälsar på mor och far en snabbis för att sen åka till Skellefteå och säga hej. På torsdag eller fredag åker jag och T till Umeå och hälsar på alla våra söta vänner! JAG LÄNGTAR EFTER ER!!

Denna vecka är min sista jobbvecka. Känns lite konstigt, men också skönt. De sista dagarna är väldigt stressiga, då min kollega har semester, men det får gå ändå. Det jag hinner gör jag och det jag inte hinner får jag lämna till de två som är kvar när jag slutar. Igår träffade jag min nyfunna sjukgymnastkompis Julia i Lund. Vi lagade en supergod lunch och bakade hallongrottor och drack te. mysigt. Till middag åt jag och T surströmming så det doftade härligt i hela köket! Gott var det och mätt blev vi.

 

Tänk vad ett samtal med bror kan göra.
Vips så har jag och T en resa hemmåt planerad, men när jag berättade om mina planer för de som jag helst ville träffa så visade det sig att nästan ingen var i Umeå då.
Jahapp, då får jag planera om min resa och hoppas att det blir bra ändå.

Jag får ju hur som helst andas fjälluft och lite Umeåluft.
Hoppas någon vänlig själ vill ge mig tak över huvudet i några nätter. ;)

Då jävlar!

Delmål efter vägen: 7,1 kilometer den 7 november i Åstorp.

Jag har hemlängtan och funderar starkt på en Norrlandstrip så fort jag har slutat jobba den 18.

Nej, det är fortfarande ganska svart och ångest.

MEN Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen dimper ner i min brevlåda 21 september. Och The darker instinct spelas just nu på hög volym.

Och jag ska anmäla mig till Tjejmilen.