A part of me #1
Jag tänkte starta en liten serie här på bloggen, vad tycker ni om det? Jag ska blotta delar av mitt liv, som har betytt mycket och som nu inte finns mer. Jag ska berätta om mina/familjens djur under årens lopp! Spännande va?
Först ut kommer mina kaniner.
Jag fick min första kanin när jag var nio år. Hon var brun med svarta öron och tassar, en väldigt söt och snäll liten kanin. Tyvärr har jag inga bilder på henne, men ni får tro mig när jag säger att hon var söt. En fredageftermiddag i april när hon var ett år blev hon hastigt sjuk. Hon ville inte äta och inte röra på sig. Som den blödiga och känsliga 10-åring jag var så fick jag en av mina fantastiska bröder att köra oss till veterinären. Tyvärr kunde han inte göra så mycket, utan bara ge något smärtstillande. Vi åkte hem och försökte göra det så bra som möjligt för min lilla vän. Sent på kvällen (under de 10 minuter jag borstade tänderna) somnade min kanin in och flyttade till en bättre värld. Eftersom det fortfarande var tjäle i backen så kunde vi inte begrava henne direkt, så hon fick ligga i vår frys i garaget (som inte användes till annat just då) tills det blev vår och mjukt i backen. När tiden var inne begravde vi henne bakom huset ut mot skogen, i en skokartong tillsammans med hennes favoritfilt. Jag hoppas att hon har det bra där.
När hösten kom fick jag en ny kanin, en svart hona som fick namnet Stumpan. Hon fick bo en vinter inomhus i köket, sen skaffade vi en isolerad bur till henne och hon fick flytta ut till bagarstugebron. Där hade hon det bra. Stumpan växte och blev en ganska stor kanin, men hon var också söt och snäll. Hon höll sig frisk i flera år och vi hade många fina stunder tillsammans. Bland annat hade jag och de andra tjejerna på min gata en kanin-klubb som anordnade kanin-träffar och hade olika hopptävlingar. Åren gick, men tillslut tog jag och mamma beslutet att låta Stumpan somna in efter diverse sjukdomar. Hon vilar på djurkyrkogården hos veterinären.
I samma inlägg kommer familjens sköldpadda.
Många vet nog inte om detta, men under hela mitt liv, fram tills för några år sedan, har min familj haft en grekisk landsköldpadda i ägo. Han hette August och anskaffades av min mammas föräldrar när hon var ett litet barn. August och hans flickvän Lotta bodde på den tiden på Orust i ett växthus och höll sig vaken året runt. Efter några år rymde Lotta och kom aldrig tillbaka. När mamma och pappa flyttade upp till Norrbotten fick de med sig August, men i den riktiga vinterkylan kunde inte August hålla sig vaken. Han bäddades ner i en kartong med lite hö och placerades uppe på vår vind där det är lagom kallt för att han skulle gå i dvala mellan september-april. Under sommarhalvåret var han vaken och innan värmen kom så fick han bo i vår hall och kök. Under sommarmånaderna fick han bo utomhus. Så har han levt sitt liv så länge jag kan minnas. August levde på grönsaker och frukt och förälskade sig i skor. Man kan säga att han trodde att skor var sköldpadde-tjejer. Det bästa han visste var vattenmelon och jordgubbar, varav han fick smeknamnet "Bubbisen". För att han inte skulle rymma spände vi ett snöre från skalet till ett strykjärn som han inte orkade dra iväg. Om nätterna grävde han ner sig under högt gräs och varje år hittade han tillbaka till sina sovplatser. Ganska otroligt. August har druckit vatten en gång i sitt liv och det var en vårdag när han ganska nyss hade vaknat. Med bestämda steg klev han fram till hundarnas vattenskål och drack djupa klunkar. Vi stod alla häpna och mållösa och beskådade detta. Någon mer dryckespaus tog han aldrig. En annan sak han gillade var att bli kliad under hakan, så sträckte han ut huvudet så långt han kunde.
Våren 2006 vaknade August som vanligt, men han kom aldrig igång för att börja äta. Tiden gick och han blev bara tröttare och tröttare och verkade dessutom ha fått något konstigt i ögat. När mamma och pappa åkte ner till Orust i slutet av sommaren tog de med sig August. Där pratade de med en veterinär om hur avlivning av en sköldpadda gick till. Det var tydligen inte så vanligt att avliva sköldpaddor... Han fick först värmas upp och därefter få en injektion av sömnmedel för att det säkert skulle cirkulera runt i kroppen. När medlet säkert hade verkat så kyldes han ner för att definitivt somna in. Efter några dagar fick mamma och pappa ta hem honom till vårt hus och begrava honom bredvid Murklan (som kommer i nästa inlägg). August sover nu i kartong tillsammans med en träsko och en liter jordgubbar. Han ligger på en vacker plats ut mot vattnet, där ormbunkar och vitsippor blommar för fullt om några veckor. Ingen vet riktigt hur gammal August blev, men minst 50 år iallafall. Av hans ålder kan vi nog alla dra slutsatsen att han levde ett ganska gott liv.
Detta var en del av mig, fortsättning följer inom några dagar. Eftersom jag inte har några digitala bilder på kaninerna eller sköldpaddan så bjuder jag på kvällens bakverk.
Bjuder även på en bild av hur jag och T firade alla hjärtans dag. Det går att åka snowboard i Skåne också!
Först ut kommer mina kaniner.
Jag fick min första kanin när jag var nio år. Hon var brun med svarta öron och tassar, en väldigt söt och snäll liten kanin. Tyvärr har jag inga bilder på henne, men ni får tro mig när jag säger att hon var söt. En fredageftermiddag i april när hon var ett år blev hon hastigt sjuk. Hon ville inte äta och inte röra på sig. Som den blödiga och känsliga 10-åring jag var så fick jag en av mina fantastiska bröder att köra oss till veterinären. Tyvärr kunde han inte göra så mycket, utan bara ge något smärtstillande. Vi åkte hem och försökte göra det så bra som möjligt för min lilla vän. Sent på kvällen (under de 10 minuter jag borstade tänderna) somnade min kanin in och flyttade till en bättre värld. Eftersom det fortfarande var tjäle i backen så kunde vi inte begrava henne direkt, så hon fick ligga i vår frys i garaget (som inte användes till annat just då) tills det blev vår och mjukt i backen. När tiden var inne begravde vi henne bakom huset ut mot skogen, i en skokartong tillsammans med hennes favoritfilt. Jag hoppas att hon har det bra där.
När hösten kom fick jag en ny kanin, en svart hona som fick namnet Stumpan. Hon fick bo en vinter inomhus i köket, sen skaffade vi en isolerad bur till henne och hon fick flytta ut till bagarstugebron. Där hade hon det bra. Stumpan växte och blev en ganska stor kanin, men hon var också söt och snäll. Hon höll sig frisk i flera år och vi hade många fina stunder tillsammans. Bland annat hade jag och de andra tjejerna på min gata en kanin-klubb som anordnade kanin-träffar och hade olika hopptävlingar. Åren gick, men tillslut tog jag och mamma beslutet att låta Stumpan somna in efter diverse sjukdomar. Hon vilar på djurkyrkogården hos veterinären.
I samma inlägg kommer familjens sköldpadda.
Många vet nog inte om detta, men under hela mitt liv, fram tills för några år sedan, har min familj haft en grekisk landsköldpadda i ägo. Han hette August och anskaffades av min mammas föräldrar när hon var ett litet barn. August och hans flickvän Lotta bodde på den tiden på Orust i ett växthus och höll sig vaken året runt. Efter några år rymde Lotta och kom aldrig tillbaka. När mamma och pappa flyttade upp till Norrbotten fick de med sig August, men i den riktiga vinterkylan kunde inte August hålla sig vaken. Han bäddades ner i en kartong med lite hö och placerades uppe på vår vind där det är lagom kallt för att han skulle gå i dvala mellan september-april. Under sommarhalvåret var han vaken och innan värmen kom så fick han bo i vår hall och kök. Under sommarmånaderna fick han bo utomhus. Så har han levt sitt liv så länge jag kan minnas. August levde på grönsaker och frukt och förälskade sig i skor. Man kan säga att han trodde att skor var sköldpadde-tjejer. Det bästa han visste var vattenmelon och jordgubbar, varav han fick smeknamnet "Bubbisen". För att han inte skulle rymma spände vi ett snöre från skalet till ett strykjärn som han inte orkade dra iväg. Om nätterna grävde han ner sig under högt gräs och varje år hittade han tillbaka till sina sovplatser. Ganska otroligt. August har druckit vatten en gång i sitt liv och det var en vårdag när han ganska nyss hade vaknat. Med bestämda steg klev han fram till hundarnas vattenskål och drack djupa klunkar. Vi stod alla häpna och mållösa och beskådade detta. Någon mer dryckespaus tog han aldrig. En annan sak han gillade var att bli kliad under hakan, så sträckte han ut huvudet så långt han kunde.
Våren 2006 vaknade August som vanligt, men han kom aldrig igång för att börja äta. Tiden gick och han blev bara tröttare och tröttare och verkade dessutom ha fått något konstigt i ögat. När mamma och pappa åkte ner till Orust i slutet av sommaren tog de med sig August. Där pratade de med en veterinär om hur avlivning av en sköldpadda gick till. Det var tydligen inte så vanligt att avliva sköldpaddor... Han fick först värmas upp och därefter få en injektion av sömnmedel för att det säkert skulle cirkulera runt i kroppen. När medlet säkert hade verkat så kyldes han ner för att definitivt somna in. Efter några dagar fick mamma och pappa ta hem honom till vårt hus och begrava honom bredvid Murklan (som kommer i nästa inlägg). August sover nu i kartong tillsammans med en träsko och en liter jordgubbar. Han ligger på en vacker plats ut mot vattnet, där ormbunkar och vitsippor blommar för fullt om några veckor. Ingen vet riktigt hur gammal August blev, men minst 50 år iallafall. Av hans ålder kan vi nog alla dra slutsatsen att han levde ett ganska gott liv.
Detta var en del av mig, fortsättning följer inom några dagar. Eftersom jag inte har några digitala bilder på kaninerna eller sköldpaddan så bjuder jag på kvällens bakverk.
Bjuder även på en bild av hur jag och T firade alla hjärtans dag. Det går att åka snowboard i Skåne också!
Kommentarer
Trackback
